I januari hände olyckan som man verkligen inte ville vara med om. Theo är bara tre år gammal, ung och frisk kan man tycka. Livlig och energisk, ska alltid hoppa och fara upp på saker. Han ramlade från sängen (eller hoppade och landade illa? jag såg inte själva händelsen) och låg och skakade på golvet. Han kunde inte röra bakbenen så vi åkte in akut.

Allting tyder på ett diskbråck och behandlingen har blivit därefter. Han har simtränat regelbundet. Han fick tack och lov tillbaka känseln i bakbenen dagen efter, däremot har han svaga reflexter. Så nu försöker vi bygga upp kroppen igen.

Han får inte balansera allt för mycket då han har dålig balans. Men vi tränar ändå lite lätt på bredare föremål och på låg höjd. Han älskar dogparkour. Man ser självförtroendet lysa. Han är nästan lite övermodig och vill göra mer!

Jag lyfter upp och ner honom från högre höjder men där det går får han ta sig upp själv.

Älskade lilla hund!